1980-talet - en andra födelsedag för internet
Datumet för internets födelse varierar ibland beroende på vem som svarar. Vissa anser att det är 1 januari 1983, då Arpanet går över från tvåvägskommunikation med NCP till det mer flexibla protokollet TCP/IP.
Det är ett system som fungerar lite som Posten - meddelandena skickas vidare utan att innehållet kontrolleras - det går snabbt, men det finns ingen garanti att allt kommer fram. Nu får vi IP-nummer, exakta platsangivelser på internet. Varje apparat som kopplas upp direkt mot internet (till exempel din router) har ett unikt IP-nummer - det är det som gör att att datorerna hittar rätt när de kommunicerar med varandra. Systemet är fortfarande det som gäller på nätet. Men det finns länge en konkurrent. "Slaget om internet" pågår under 80-talet och början av 90-talet eftersom Televerken i Europa föredrar det så kallade X.25-systemet, som förutom att vara säkert låter myndigheterna ta betalt för trafiken. I Sverige heter Televerkets system för detta Datapak. Numera används systemet på platser som behöver extra hög säkerhet, exempelvis där du drar ditt kontokort och i uttagsautomater.
7 april 1983 tas det första "riktiga" e-postmeddelandet emot i Sverige av pionjären Björn Eriksen, som kommer att bli en förgrundsgestalt för internetutvecklingen i Sverige. Några år senare blir han även den som bokar upp den svenska toppdomänen .se (mer om det senare). 1984 - nu kommer internet till Sverige för första gången På försommaren 1984 får Sverige en första nod i internet, genom att forskningsassistenten Ulf Bilting på Chalmers i Göteborg kopplar upp en dator till Internet.
För svensk del handlar internets utveckling under 1980-talet främst om universiteten. Via Sunet kopplas de svenska lärosätena ihop i ett nätverk, som låter forskare och studenter kommunicera digitalt med varandra och bland annat skicka meddelanden och dokument. Efter det kopplas även de nordiska universitetsnäten ihop till Nordunet och i december 1988 får de nordiska universiteten en anslutning till Princeton i New York. I och med detta får studenter och forskare nu tillgång till det internationella internet på riktigt. Vanliga svenskar utanför universitetsväsendet får fortsatt nöja sig med klotterplank och spel via BBS:er. Datorerna i dessa nås via vanlig telefon och har ofta bara utrymme för ett samtal åt gången. Det kunde alltså bara användas av en användare åt gången – man fick turas om. 7Ofta står de hemma hos den som äger BBS:en, kanske i vardagsrummet eller i sovrummet. Med hjälp av systemet lär man känna andra människor, som bor på andra platser i landet, eller rentav utomlands.