Den här texten sammanfattar kort hela internets historia. Besök startsidan för att fördjupa dig mer,
eller följ länkarna i den här sammanfattningen!
1969-1980 – internets födelse
Internets historia börjar med ett L och ett O. Egentligen ska datorn på universitetet UCLA i
Kalifornien skicka iväg kommandot LOGIN, men mottagardatorn kraschar redan efter två bokstäver.
Trots nederlaget är datumet 29 oktober 1969 historiskt. Datorer har nu börjat prata med varandra och
det första embryot till internet är ett faktum.
Nätverket som börjar byggas heter Arpanet och utvecklas av det amerikanska försvaret. Idén kläcktes
redan 1962 då psykologen och dataforskaren Joseph Licklider skickade runt PM om ett "intergalaktiskt
nätverk". Tanken då var att konstruera ett decentraliserat och säkert nät som inte kunde slås ut av
Sovjetunionen. Även Sovjet har faktiskt en liknande idé, men den blir aldrig av.
Arpanet blir verklighet 1969 när forskarna lyckas skicka världens första meddelande mellan två
datorer. 1971 skickas det första e-postmeddelandet.
Men det är först 1973 som ordet internet dyker upp. Det förekommer i samband med att nätet blir
internationellt. 15 juni kopplas en dator i Norge upp – via en markstation i Tanum, Bohuslän – med
Arpanet i USA. Storbritannien får en uppkoppling månaden därpå. Nätet börjar växa.
För svensk del är KOM-systemet centralt i internethistorien. 1978 utvecklas det på Stockholms
Datamaskincentral, QZ, av Jacob Palme och Torgny Tholerus. Det är en BBS, lite som ett klotterplank
via telefonnätet, där tusentals användare kan koppla upp sig mot en central dator och diskutera med
varandra, men också spela spel och byta filer. Via en koppling till Arpanet kan användarna av
KOM-systemet från 1982 även skicka e-post.
1980-talet – en andra födelsedag för internet
Datumet för internets födelse varierar ibland beroende på vem som svarar. Vissa anser att det är 1
januari 1983, då Arpanet går över från tvåvägskommunikation med NCP till det mer flexibla
protokollet TCP/IP.
Det är ett system som fungerar lite som Posten – meddelandena skickas vidare utan att innehållet
kontrolleras – det går snabbt, men det finns ingen garanti att allt kommer fram. Nu får vi
IP-nummer, exakta platsangivelser på internet. Varje apparat som kopplas upp direkt mot internet
(till exempel din router) har ett unikt IP-nummer – det är det som gör att att datorerna hittar rätt
när de kommunicerar med varandra. Systemet är fortfarande det som gäller på nätet.
Men det finns länge en konkurrent. "Slaget om internet" pågår under 80-talet och början av 90-talet
eftersom Televerken i Europa föredrar det så kallade X.25-systemet, som förutom att vara säkert
låter myndigheterna ta betalt för trafiken. I Sverige heter Televerkets system för detta Datapak.
Numera används systemet på platser som behöver extra hög säkerhet, exempelvis där du drar ditt
kontokort och i uttagsautomater.
7 april 1983 tas det första "riktiga" e-postmeddelandet emot i Sverige av pionjären Björn Eriksen,
som kommer att bli en förgrundsgestalt för internetutvecklingen i Sverige. Några år senare blir han
även den som bokar upp den svenska toppdomänen .se (mer om det senare).
1984 – nu kommer internet till Sverige för första gången
På försommaren 1984 får Sverige en första nod i internet, genom att forskningsassistenten Ulf
Bilting på Chalmers i Göteborg kopplar upp en dator till Internet.
För svensk del handlar internets utveckling under 1980-talet främst om universiteten. Via Sunet
kopplas de svenska lärosätena ihop i ett nätverk, som låter forskare och studenter kommunicera
digitalt med varandra och bland annat skicka meddelanden och dokument. Efter det kopplas även de
nordiska universitetsnäten ihop till Nordunet och i december 1988 får de nordiska universiteten en
anslutning till Princeton i New York. I och med detta får studenter och forskare nu tillgång till
det internationella internet på riktigt.
Vanliga svenskar utanför universitetsväsendet får fortsatt nöja sig med klotterplank och spel via
BBS:er. Datorerna i dessa nås via vanlig telefon och har ofta bara utrymme för ett samtal åt gången.
Det kunde alltså bara användas av en användare åt gången – man fick turas om. Ofta står de hemma hos
den som äger BBS:en, kanske i vardagsrummet eller i sovrummet. Med hjälp av systemet lär man känna
andra människor, som bor på andra platser i landet, eller rentav utomlands.